Ok, nu har du läst så här långt, om du inte av någon outgrundelig anledning har fuskat och hoppat direkt till det här kapitlet. Om du redan har en båt, eller din flickvän, fru, man eller annan familjemedlem har en båt som du redan tillbringar delar av sommaren i, kan du hoppa över det här kapitlet. Detta berör dig som känner kallelsen, som bara inte kan låta vara. Det betyder att du är beredd att sälla dig till den heliga sammanslutningen av "båtägare".
Mitt råd är: Gör inte det - än!
Prova på först. Hyr en segelbåt en vecka eller två. Det är definitivt billigare än att köpa en båt, ta hand om den hela vintern, laga alla fel och köpa alla fantastiska tillbehör man kan hitta på Erlandssons Brygga, Watskies eller Claes Ohlson. Allt till extrapris, allt för extra pengar. Se upp för det svarta hålet, så länge du kan.
Framför allt är det bra att prova olika båtar, se om man passar ihop med dem, och varandra, om man är fler ombord.
Sailguide är ett bra ställe att hitta uthyrare. Där hittar man seglingsintresserade människor, vilket är en bra utgångspunkt. Blocket är nog billigare. Ska man ha en mer professionell variant kan man med fördel hyra en Bavaria från Boatcharter Stockholm eller Bohuscharter. Till professionella priser. I Medelhavet eller Västindien kan man förstås också hyra båt en vecka eller två, ensam, med flera familjer eller vänner. Men då är det bra att ha lite vana från havssegling först, för där är det hav mellan öarna, horisont åt alla håll och kraftiga vindar som slår till efter lunch.
Men även om det är dyrt är det billigt jämfört med det svarta hålet som en egen båt skapar. Och man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte hinner vara ute mer än en vecka eller två.
För det är dyrt att ha en egen båt. Inköpspriset är bara förnamnet. En gammal 70- eller 80-talsbåt innebär en helvetiskt massa jobb, vad än säljaren försäkrar. Till det kommer alla kostnader för olika smarta och fantastiska material och tillbehör man hittar på mässor, realisationer och andra suspekta tilldragelser. Visst är det kul – men det kostar både tid och pengar. Det ska man veta innan man slår till. (Eller också tappar man intresset efter två år och säljer skiten – men då kan det ju vara detsamma.)
En nyproducerad båt är dyr redan från början. Även om man råkar få en låg ränta när man handlar, skjuter räntan med lagen om alltings djävlighet helt säkert i höjden snabbt. Och man ska inte inbilla sig att man inte behöver tillbehör bara för att det är en ny båt. Några hundra tusen kan man med lätthet slänga ut på ett nytt o-utrustat segelshabrak. Jag intalar bara mig själv att jag ju får tillbaka pengarna när jag säljer båten, så har jag med lätthet lurat skjortan av mig själv.
Några trix finns det förstås. Jag kan inbilla mig själv att jag har en vän som delar mina intressen till hundra procent, inklusive seglingsfanatismen. Har jag tur så funkar det. I verkligheten så visar det sig efter några år att så lika var vi nog inte. Båten vi köpte tillsammans är det bara jag som tar hand om, extrautrustar och lagar när den går sönder. Även om vi är överens om vilka fyra veckor varje sommar vi ska använda båten, är risken överhängande att vi med åren blir osams om hur mycket ansvar vi ska ta för båten. Jag blir förbannad på att han eller hon är alldeles för lat, helt enkelt. Det finns dem det funkar för, men jag tror det är för såna där ena parten tar på sig huvudansvaret med gott humör. Alltså inte såna som jag! Men det är antagligen den som utnyttjar båten mest om sommaren, kanske rentav hela sommaren. Och den andre är glad att få vara med på ett hörn. Ända tills han behöver pengar och begär att få bli utköpt. Men om det känns som en bra lösning, så varför inte.
En variant är att bilda ett båtlag, köpa en båt tillsammans flera stycken och använda den några veckor varje sommar. Har man båten i Medelhavet som Adas Vänner. Kostnaden blir lägre och man kan lätt sälja sin andel vidare om man tappar intresset. Om några hopplösa typer ger upp, blir osams med övriga eller av någon annan anledning inte vill vara med längre är det inget problem. Andra står hoppfullt på kö för att få hoppa in. Kräver antagligen dock en eller två fantaster som driver projektet över grund och entusiasmdalar.
Själv köpte jag en fabriksny Bavaria 30 genom att belåna min bostadsrätt och sen hyra ut båten de första åren genom Boatcharter Stockholm. På det sättet hade jag den gratis och kunde tom finansiera all den extrautrustning som faktiskt krävs för att kunna segla med en ny båt i Sveriges skärgård, typ plotter, AIS, storskotskena, gennaker, nya segel, sittbrunnstak, peke med hoppilandstege, två ankare med linor och kätting, etc. Det fungerade alldeles ypperligt, även om jag fick lite rörigt med förtöjningslinor, kastruller och kuddar som kom på drift, med de olika hyresgästerna. Men lite spill måste man ju räkna med när man får en båt i princip gratis. Uthyraren tog 25 procent, hans agent 20 %, Svenska Sjö 800 i månaden och skatteverket 30 % av vinsten. Men det var ändå en bra affär, eftersom listpriset var hutlöst.
Har du nu läst så här långt är det illa. Egentligen borde jag sluta skriva nu, för allt tyder på att du är en av de där fanatiska människor som bara vill ha en egen båt. Inte för att segla med, men för att älska. Problemet är att du därmed hör till några av de mest lättlurade människorna i världen. Inte för att segelbåtssäljare skulle vara en särskilt skum människotyp. Tvärtom, båtaffärer hör nog till dem där ärligheten dominerar. Jag var livrädd när jag skickade en halv miljon till säljare utan någon bankgaranti (vilket man kan kräva om man vill vara säker på att säljaren inte kursar innan man fått båten), men det gick jättebra. Det lär vara ovanligt att köpare blir lurade på det sättet. Det är något helt annat än beg bilaffärer!
Däremot är segelbåtköpare experter på att lura sig själva. De blir förälskade och slutar att tänka. Tur är väl det, för många gånger skulle det annars aldrig bli någon båt. Jag köpte en Shark 24, som min första större båt med vetskapen om att en besiktningsman anmärkt på roderbeslag och kölinfästning. Innan jag var klar hade jag bytt roderbeslag, kölbalkar, blästrat skrov och köl och epoxybehandlat, bytt segel och utombordare, renoverat förpiken och dragit ner alla fall i sittbrunnen. Jag köpte båten för 20 tusen, sålde den för 30, men la väl ner dubbelt så mycket på upprustning. Men kul var det.
En arbetskamrat och hennes man blev förälskade i en OE 36 som de köpte på rot. Den visade sig ha alla fel som tänkas kan. De gick in i ett upprustningsprojekt utan like. Hela familjen engagerades. Inte nog med att de hjälptes åt med renoveringen, de dokumenterade alltihop extremt noggrant på en hemsida, Tintomara II. I dag har de en underbar båt, med nytt skrov, ny motor, nya segel, nytt allting. Detta skulle de aldrig fått om de gjort allt rätt från början. Så det kan faktiskt trots allt vara rätt att göra fel.
Det första stora problemet är vilken båt man vill ha. En träbåt är vacker men kräver alltför mycket fanatism för att man som nybörjare ens ska fundera på saken. En mindre plastbåt, som är hyfsat enkel att manövrera men som man ändå kan bo i några veckor om sommaren, är en bra förstabåt. Man kan laga mat, men inne i ruffen får man för det mesta krypa. Det finns några vanliga, som Rock 20, Olsson 22, Shark 24, Maxi 68 eller 77, Albin Viggen, IF och storasyster Marieholm 26 (ståhöjd i ruffen för korta), och varför inte lillasyster Marieholm 20. Dessutom finns det en massa udda märken, där man kan göra fynd eller gå på pumpen. Kvalitetsmarkörer kan vara konstruktörer som Olle Enderlein eller Peter Norlin. Vill man segla snabbt men obekvämt ska man absolut kolla in Smaragd, Albin Express och H-båt. Eller varför inte en Drake i plast. Ska man slå på stort och köpa något nyare eller rentav nytt, kan man titta på Campus, som finns i lite olika modeller. Se upp för Stortriss, de är riktigt tråkiga.
Vilken sorts motor man ska välja är ett kapitel för sig. En inombordare, gärna diesel, kan ju kännas trygg. Om den fungerar. Är den från 70 eller 80-talet och ej renoverad är det definitivt dags. Kanske rentav för en ny. Kostar helt klart mer än båten. 50-100 000 kronor! Utombordare är underskattade. Billiga i inköp, typ 10 000 för en 4-hästars som räcker bra i de här storlekarna. Praktiskt att man kan fälla upp propellern vid segling så man slipper bromseffekten.
Nästa steg är familjebåtar upp till tio meter, runt 30 fot. Passar två personer, kanske med barn. Ståhöjd i ruffen. Nu börjar det bli dags att fundera på inombordare, eftersom utombordare på uppåt 10 hästkrafter som krävs i hård vind, är lite ohanterliga. Äldre båtar är långkölade, går långsamt rakt fram, men stadigt i alla vindar. Nyare båtar har så kallat delat lateralplan, vilket är hokuspokusterminologi för att kölen sticker rakt ner och rodret sitter för sig själv längre bak. De svänger snabbt och lätt som ett JAS-plan eller en jolle, men kan vara lite nyckfulla när det brallar på.
Typiska pålitliga mindre familjebåtar är Shipman 28, Maxi 84-999, Ballad, Compis 28, Albin Vega, Allegro 27-30. Men en hel del av dessa båtar var så kallade hemmabyggen. Köparen fick själva skrovet och en del av inredningen, i köpet. Resten fick han fixa själv. En del gjorde det extremt noggrant och perfekt, andra hellre än bra. Tetis är en sån båt som kom från Oxelösund. Jag har dock inte hört talas om nån Tetis som var välbyggd, men det kanske finns. Linjett 30 och Arcona 32 och 321 får väl räknas till snabbseglarna i den här storleksklassen. Tjörnvarven, Hallberg Rassy, Malö m fl tillverkade flera bra och dyra modeller. Även Dehler 29 hör till dyrgriparna i den här storleken. En cool båt i miljonklassen är Z31, snabb men ändå enkel att segla.
Nuförtiden anses inte segelbåtar kunna vara mindre än 30 fot, med några polska undantag. Snarare handlar det om åbäken på 40-50 fot som marknadsförs på båtmässorna. Anledningen är väl att med det borgerliga omvandlingsprojektet för att göra hyreslägenheter till bostadsrätter, har priser och värden trissats upp till den grad att det är den enklaste sak i världen att belåna hus eller lägenhet lite till för att köpa sig en segelbåt. Så hör du till de lyckligt lottade som kommit in i bostadslotteriet är det väl bara att slå till med en nyproducerad skapelse i segmentet över 30 fot. Och tacka Fredrik & Co för mammutbåtarna.
Mest för pengarna får man med en tysk Bavaria eller Hanse. Kanske också med polska Delphia. Snabbare och elegantare med Jaenneau, Elan Dufour eller Beneteau. Dehler från Tyskland börjar väl närma sig svenska handarbetsprodukterna från Hallberg Rassy, Malö, Scanner , Arcona, Najad eller Linjett. Nu talar vi om pengar från nån miljon och uppåt. Man kan ju bubba på hur mycket som helst med en Swan från Finland. Brygg och vinterplatser är inte heller billiga i de här storleksklasserna. Lycka till!
Vad man också ska tänka på i de här storlekarna är att båten börjar bli tung och svårmanövrerad i svenska skärgårdsvikar, om man nu kommer in med de djupa kölarna. Man bör välja rullstor för att kunna reva enkelt när det brallar på, bogpropeller för att kunna lägga till när det blåser från sidan, ankarspel för att orka dra upp draggen tillräckligt snabbt och säkert. AIS och radar är också måste bara ha-utrustningar, utöver en modern GPS-plotter för navigering. För att inte tala om autopilot, om man ska ge sig ut längre sträckor på havet.
Var man ska lägga sig när det gäller storlek ger sig dock ganska enkelt, om man kollar lönebeskedet och talar lite med banken. Sen måste man bestämma sig själv, för vad man vill ha, och i vilka proportioner: bekvämlighet, skönhet eller fart.
När man gjort det är det bara att köpa båten. Fast man ska ju hitta den också. På blocket finns det några, på Sailguide, Maringuiden och i båttidningarna. Höst och vår har dagstidningarna segelbåtsannonser. Och så finns ju båtmäklarna, anslagstavlor på båtklubbar.
Och när man hittat Båten som ser bara så bra ut, så kommer det svåra. Titta, titta, titta. Fall inte i farstun, men våga slå till när det känns rätt. Visst är det svårt. För visst är det fakta, noggranna undersökningar, provseglingar och googlingar på nätet som är det viktiga. Men när allt kommer omkring är det ändå känslan som gäller.
En utrustningslista ska alltid finnas när man köper en båt. Där framgår vad som följer med i köpet. Saknas listan kan grejer man såg på visningen fattas när man hämtar båten. I utrustningslistan ska finnas segel, förtöjningstampar, kompass, ankare, spis (gärna gas men då ska alla ledningar vara fräscha, särskilt de av gummi) och allt annat man kan tänka sig, VHF-radio, ficklampa, GPS-plotter, bojfångare etc
Undersöka en båt måste man alltid göra. Helst bör man anlita en besiktningsman, när man bestämt sig, men innan man gjort upp affären. Dels av säkerhetsskäl, dels för att veta vad man gör, men också för att få rätt pris. Den utgiften kan ofta betala sig för att man kan pruta på priset för dolda fel som upptäcks. Och är det inga fel köper man sig trygghet. Det är också värt något.
Det finns tre avgörande saker man ska undersöka på en båt, tipsar besiktningsman Ronald Rybbe om:
En välvårdad båt på ytan är troligen i skick rakt igenom. Men om lacket flagnar, dynorna luktar mögel och fendrarna är skitiga, då kan båten ha farit illa länge.
Även om det kan vara svårt ska man helst kolla båten både på land och i vattnet. Vet man att det är en båt som seglar bra kanske man inte behöver provsegla. Men hur är motorn? Läcker den olja och luktar diesel, ryker den som en braskamin? Det är svårt att se på land. Men där kan man se hur skrovet ser ut, om det bubblar av plastpest, finns sprickor i kölinfästningen. Plastpest går att bota, med en helsikes massa jobb, men en trasig köl efter en kraftig grundstötning fixar man inte själv.
Plastskador på däck går hyfsat lätt att laga själv, men har det gått in fukt i de så kallade laminaten, de ingjutna träförstärkningarna i ruff och däck kan det bli svåra operationer. För att inte tala om att behöva byta ett teakdäck som börjat kalva.
Segel håller väl en tio år, beroende på hur mycket de används och hur mycket de får hänga ute i den elaka solen. Be att få ta med de till en segelmakare för bedömning om du är osäker. Då får du samtidigt ett pris på uppfräschning eller nysytt. Om båten är mer än femton år kan det vara dags att se över riggen. Vant och stag ska vara utan kinkar och skador, alla beslag ska se fräscha ut och sitta fast. Kolla skotvinschar och block. Elsystemet kan ofta vara en mardröm, med gamla batterier, glappande sladdar och hemgjorda fuskjobb.
Ta god tid på dig och fundera en extra gång på hur mycket tid och pengar det kommer att kosta dig att få båten i ordning, gärna med hjälp av besiktningsmannen. Dubblera det. Om det inte är en väldig rusning efter båten kan du sen komma tillbaka med ett prutförslag. Men gör det med gott humör och ett leende. Tänk på att du riskerar att kritisera båten som i många år varit säljarens mest älskade. Vänder han taggarna utåt kan det gå helt snett. Och tvärtom, ser han att du tänker ta väl vara på hans gamla älskling är kanske inte kronorna så noga. Fungerar det inte är det bara att svälja och betala. Om det är rätt båt.
Sen är det bara att hala upp plånboken igen och äntra tillbehörsaffären. Om det inte ingick en fungerande värmare i köpet, kan jag rekommendera en sån. Gärna en som går på diesel om motorn gör det. Det förlänger säsongen och nöjet flera månader om året.