1 - Slå ett slag och fall i farstun

Segling är en konst. Men det är inte så konstigt, när man väl kommit på vad det är man gör. Det liknar cykling, men är lite olika beroende på vilket håll vinden kommer från. Man ska alltid hålla balansen med styret, eller rodret som det heter på sjön. Skillnaden är att man inte behöver trampa. Inte ens tanka och betala dyra bensin- eller dieselpriser. Vindriktningen styr hur man ska göra med seglen för att få rätt glid genom vågorna.

Att länsa med vinden.

Vinden blåser på seglet så att båten rör på sig. Så långt är det inte så svårt att hänga med. Sen styr man med rodret, som oftast är en spak som heter kult, rorkult. Då börjar det redan krångla. För ska jag segla åt vänster, som inte heter vänster utan babord, då ska jag dra rodret åt andra hållet. Det heter styrbord. Och då kan man ge sig på att seglet börjar fladdra av bara den, om det inte gjort det förut. Och då kommer man varken åt det ena eller andra hållet, för då har båten stannat helt och bryr sig inte ett dugg om ifall jag drar rodret åt babord, styrbord, vänster eller höger. Om du tycker det här verkar krångligt, hoppa bara vidare till nästa stycke. Det här är inte viktigt, bara fånigt.


Grejen är att det är lätt och behagligt att segla åt samma håll som vinden blåser. Det kallas att segla med vinden. Man bara släpper iväg seglen så mycket det går och håller i rodret. Seglen ska stå ut så långt som möjligt åt sidan, helst ett åt varje håll, om man nu har två segel. Då kallas det platt läns, kanske för att seglen står ut som två plattor. Eller också är det av någon annan anledning, seglaruttryck är oftast outgrundeliga, i motsats till Stockholms skärgård. Det brukar vara varmt och skönt att länsa eftersom båten åker lika fort som vinden. Behagligt för att båten inte lutar.

Man kan ligga i sittbrunnen och sola, förutsatt att solen skiner. Bara en sak ska man akta sig för. Man får inte resa sig upp. För om den som styr, som kallas rorsmannen vare sig det är en tjej eller kille, vinglar lite, eller vinden vinglar lite alldeles av sig själv, så kan den stora bommen, stocken i underkanten på storseglet, komma farande med en förfärlig fart. Det kallas gipp och är livsfarligt. Det är därför rorsman eller kapten skriker så ilsket när du reser dig upp för att gå ner i ruffen och hämta sololjan. Ruffen kallas huset man bor i på båten. En del båtar har ett särskilt hus för ratten, om de nu har en ratt. Det kallas styrhytt och om man har små rum man kan stänga kallas det hytter. Finast är kaptenshytten.

Slösegla på slör.

Nu kan man ju tänka sig att det dyker upp nånting framför båten. Det kan vara ett grund, en ö eller en annan båt, typ en Finlandsbåt. Då är det klokt att svänga lite. Om man svänger snett framåt, som en tårtbit, så seglar man fortfarande med vinden. Men nu får man dra lite i snörena som håller fast seglen. De kallas skot och när man drar i dem så skotar man. Man kan till och med skota hem. Då drar man av bara den.

Men nu skulle vi bara skota lite. Seglen ska fortfarande vara vända nästan vinkelrätt emot vinden. Fast lite vind ska kunna "läcka" ut i bakkanten. Det är det som gör att båten får lite skjuts framåt. Det finns experter som säger att det inte är vinden som blåser båten framåt, utan att det är suget av undertrycket i lä bakom seglet som drar den framåt. Jag tycker det är mer en obegriplig filosofisk frågeställning, precis som lagen om aktion och reaktion i fysiken i skolan, eller meningen med livet på filosofilektionen. Det blir möjligen till viss hjälp när vi ska försöka segla mot vinden lite längre ner. Men fortfarande slöseglar vi; vi slörar säger de som varit ute och gjort så här förr.

Sidvind ger segling på tvärs.

Då kommer det förstås en Finlandsbåt till. De kommer ofta i flock. Nu måste vi svänga en tårtbit till. "Skota hem", ropar rorsmannen till gasten. Eftersom du läser det här vet du antagligen inte tillräckligt för att kunna styra båten och då är det troligen du som är gasten. Alltså inte ett spöke, utan en besättningsman som på ett spökaktigt sätt gör det kapten ger order om. På sjön diskuterar man inte alltid igenom allt man gör innan. Det kan bero på att sjömanslivet har en patriarkalisk, manschauvinistisk tradition. Att man inte har slutat med det på sjön i samma utsträckning som på land kan bero på att man oftast inte har tid, eftersom Finlandsbåtar och annat inte alltid väntar tills man kommit överens. Det finns de som tycker att detta är jobbigt. Andra tycker det är skönt. Gissa vem som tycker vad.

Ok, nu har vi svängt en tårtbit till, skotat hem seglen så att de "står" 45 grader ut från båten. Vinden kommer nu rakt från sidan, eller "tvärs". Båten lutar lite och vinden känns inte riktigt lika varm. Det är dags att ta på en tröja och lägga undan boken. Fast vi seglar lika fort som tidigare enligt hastighetsmätaren - som loggen naturligtvis inte heter på sjön - så känns det snabbare eftersom vi inte längre följer med vågorna och vinden.

Mot vinden i bidevind.

Att segla mot vinden går ju inte. Men nästan. Om man drar ännu mer i skoten och svänger upp mot vinden i en lov, då lovar man. Alltså inte lövar, som karlarna i Värmland. Nu lutar båten ordentligt och man seglar bidevind, snett mot vinden. Skoten har man tagit hem allt man kan, ibland till och med spänt med en vev - en skotvinsch. Det lutar så porslinet i diskhon nere i ruffen far runt på golvet. Som naturligtvis inte heter golv utan durk.

Nu sprutar skummet om fören och rorsmannen har fullt upp med att hålla dikt bidevind, han måste segla så mycket mot vindrikningen han kan, utan att det börjar fladdra i seglen. Om det blir mycket fladder stannar båten upp. Om seglen är rätt skotade är det i seglet längst fram, focken, som fladdret börjar. På båda sidor om focken sitter det små röda och blå skvallersvansar – telltails - som oftast är himla svåra att se bakom storseglet. Båda två ska i hyfsad vind stå vågrätt. Om den närmaste, dvs den på lovartsidan av seglet, faller ner eller fladdrar upp, då är seglet på väg att börja fladdra. Då måste rorsmannen "falla av" från vindögat. Men faller han (tänk på att man faller åt det håll båten lutar) för mycket, då börjar skvallersvansen på andra sidan tappa styrseln. Då är det dags att lova igen.

Kryssa i zick-zack rakt mot vinden.

Det är nu paniken börjar komma. För rakt framför båten närmar sig nu en jättelik klippa med fruktansvärd hastighet. "Klart för slag" ropar kapten och besättningen springer ner efter sina värjor, änterhakar och muskedunder. Eller kanske börjar linda skoten runt vinschen på lovartsidan i ren nervositet. Eller är det inte nervositet? I varje fall är nerver och sinnen på högspänn.

"Roder i lä" säger rorsmannen och gör tvärtom, eftersom rorkulten alltid pekar åt det håll man inte svänger. Han lovar, helt upp mot vindriktningen och ner på andra sidan. Han "slår" eller "vänder genom vinden". Focken fladdrar för det vilda och gasten lossar skoten och börjar dra över förseglet på andra sidan framför masten. Bommen och storseglet kommer farande, dock inte lika kraftigt som vid den där livsfarliga gippen. Gasten vevar in focken, båten börjar luta kraftigt åt andra hållet och skjuter fart genom vattnet Klippan ger sig av igen, lika snabbt som den kom.

Snart kommer en klippa farande från andra hållet, kapten skriker igen, gastarna skotar för det vilda och barnen gråter. Eller skrattar, beroende på hur kul de vuxna tycker att det är. Kapten slår och nu tar vi oss faktiskt fram rakt emot vinden. Trots att det inte går. Det kallas att kryssa, men borde väl snarare benämnas zick-zacka, om det vore logiskt. Men det är det ju aldrig på havet.

Bommen kommer!

När vi kommit fram dit vi ska, faller vi av, svänger bort från vinden. Men vi måste svänga ännu mer så att vi får en gipp, för att komma in i viken vi ska lägga till i. Då måste man dra i segelsnörena igen, skota hem helt, så att när bommen kommer farande i mördande fart, så kan den bara röra sig en liten bit. Så slipper vi besväret med att masten eller något annat irriterande går av, av det kraftiga rycket. Istället har vi gjort en kontrollerad gipp.

Nu återstår bara att ta ner seglen, starta motorn, kasta ankaret, hoppa iland och förtöja båten. Men det är ett annat kapitel.

2Kasta dig loss

Till början